De allra flesta av oss har provat att ta en selfie. Man uppskattar att år 2018 togs det 93 miljoner selfies varje dag. Det motsvarar 2,583,333 rullar med film, som folk bara tar på sitt eget ansikte. Även om man kan tro att det är ett fenomen som uppkommit ur vårt enorma bekräftelsebehov som vi tillfredställer via sociala medier är det verkligen inget nytt. Faktum är att den första riktiga avbildningen av en människa gjord med hjälp av ljus var just en Selfie.

Vi har i ett tidigare nummer skrivit om det första fotografiet, som togs av Nicéphore Niépce. Problemet då var att tack vare en extremt lång exponeringstid på 8 timmar lämpade sig den tekniken bäst för objekt som var stilla och knappt det. Solens rörelse över himlen gjorde att byggnaderna blev belysta från två håll. Hans process var baserad på att använda asfalt. Han inledde ett samarbete med kemisten Louis Daguerre som var kemist. Efter 10 år hade dom tillsammans utvecklat en teknik för att förkorta exponeringstiden till mellan 5 och 30 minuter. Denna teknik kom att kallas ”Daguerreotypi”. Bilden formas i amalgam på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag. Deras uppfinning blev ändå en sensation, tidigare hade man bara kunnat avbilda motiv som målade tavlor eller gravering. Franska staten köpte Daguerres uppfinning 1839 i utbyte mot en livstidspension för honom och Niépces änka. Den franska vetenskapsakademien valde att tack och lov att skänka uppfinningen till mänskligheten.

Tur var väl det för ingenjören Joseph Saxton och kemisten/fysikern Paul Beck Goddard. De båda var otroligt fascinerade av Daguerres uppfinning, men var dock frustrerade över tiden det tog att ta ett bra foto med mycket detaljer. Av förklarliga skäl var det fortfarande ändå svårt att t.ex  avbilda människor. Folk har ju generellt problem med att sitta alldeles stilla utan att blinka i upp till 30 minuter. Saxton och Goddard slog sina påsar ihop med Robert Cornelius som hade metallurgi och kemi som sina expertisområden. Goddard hade kommit på något dom ansåg vara superhemligt. Han hade  en idé om att med hjälp av kemikalien Brom snabba på processen med den innan så långsamma, tidskrävande exponeringen.

En höstdag 1839 riggade Cornelius upp en kamera bakom sin pappas lampaffär för ett test. Frågan var ju vad han skulle ta kort på. Svaret på frågan var antagligen ganska självklart. Han hade ju det bästa motivet nära till hands…nämligen sig själv!